tisdag 5 oktober 2010

Borta bra, Hemma bäst? (Ensam pappa söker bostad!)

home sweet HOME

Vi har gjort något väldigt konstigt. I början av sommaren bestämde vi oss för att sälja vår underbara färdigrenoverade (!) lägenhet för att köpa min pappas hus. Ett radhus som är i behov av renovering, ett renoveringsobjekt... Nu har vi bott här i ett par veckor och för andra gången i år lever vi i en badrumsrenovering. Jag HATAR att leva i en badrumsrenovering. För tillfället så tycker jag att det är det värsta som finns. Huset är i kaos!

Tyvärr så har vi inte hittat någon lägenhet till min pappa än. Vi har bara bott ihop i ca 3 veckor men det känns som en evighet. Nu drömmer vi om en lägenhet med snabbt inflyttningsdatum. Gärna igår! Det är iaf positivt att vi har magasinerat alla hans grejer så att vi känner att det är vi som bor här, att det är vårt hus! Men helt ärligt... VEM vill bo tillsammans med sin pappa?

Med anledning av bröllop, försäljning av lägenhet, renovering av hus, flytt till hus och ny termin i skolan så förstår ni kanske varför jag har varit frånvarande här på bloggen. Det gäller att prioritera!

♥ Mya

9 kommentarer:

Anette sa...

Jo tack, att bo med sina föräldrar igen efter att redan ha flyttat hemifrån vet jag precis hur det är. Gjorde samma sak när jag sålt min lägenhet fram tills vi hittade en ny, min sambo och jag...
Trodde inte det skulle bli så farligt (vi har ju bott ihop förut lixom) men hujedamej vad vi gick varann på nerverna efter ett tag.
man hade ju på nåt sätt fått in egna rutiner, egna "ovanor", etc...

Men håll ut, renoveringen ska ju (förhoppningsvis) inte pågå under resten av livet och rätt som det är ska du se att ni hittar en lägenhet till din pappa.

Jag håller tummar och tår för att det dyker upp en så snart som möjlig...


Kram

Annika kort & gott sa...

Jag förstår att du har mycket omkring dig nu, lever själv i en badrumsrenovering just nu, men vi har turen att ha två badrum.

En bamsekram till dig mitt i allt kaos!
kram kram Annika

Anonym sa...

Oj oj oj va ni grejar. Förstår absolut att du inte har tid att blogga. Inte dåligt att hinna med så mycket på en gång. Hoppas att pappa snart hittar en lägenhet och att ni snart är klara med badrumsrenoveringen. Tänk på hur härligt de är när det är klart. Kram

Anonym sa...

Hej Maria!
Min sambo har lediga lägenheter där han jobbar, två stycken 2½. Men de ligger i VBG, så det kanske inte är intressant?
/Therese.E (i klassen)

Mya sa...

Therese:
Attans Attans att det är i VBG. Min pappa vill prompt bo i trollhättan.
Så himla synd. :(
kram

Petra/Paradise sa...

Nämen! Är du tillbaka här igen!! Vad trevligt! Jag som precis hade tänkt att få tummen ur å länka till din nya sida, då behövs inte det! :)

Förstår att du sliter ditt hår!
För både renovering och att bo så nära sin förälder så länge.
Ett tag är ju givetvis ok..men som Anette skriver, man har ju sina egna rutiner och vanor (ovanor)

Hoppas det hela löser sig snabbt och smidigt för er.

Kram och trevlig helg!
//Petra

Annika sa...

Hehehe... näe, förstår verkligen att det måste va skitjobbigt att bo med "ensamma pappan" ( kul namn!). Jag skippar till och med familjesemester i fjällen för att jag inte orkar bo med mina föräldrar i ens tre dagar liksom... ( my god, jag är världens otacksammaste dotter!). Badrumsrenovering... Vi genomlevde ju bara en men den pågick å andra sidan i ett halvår så det kändes minsann som ETT ANTAL!!! ( speciellt när det var man själv och inte en firma som stod där och klistrade kakel efter jobbet, innan jobbet, på helgen och när man var sjuk...). Försööök att tänka på hur fint och fräscht det blir sen när det är färdigt! Och kom ihåg att de finns de som har det värre. I Afrika tex har man inga toaletter alls tex ;)

Monica sa...

Jag skulle just skriva en liten kommentar om att jag saknar dig, men det behöver jag ju inte! Eller jo, det gör jag ändå. Eftersom jag verkligen kan säga att jag vet allt om att leva mitt i ett renoveringsprojekt kan jag säga att jag hyser medlidande med alla tre boende i huset. Lycka till med lägenhetsletandet!!! Kram.

millandante sa...

Ojdå... kan förstå att det känns aningen frustrerande... Hoppas det löser sig fortare än ni anar!

Kram Milla